Blev så glad när jag häromdagen fick detta gamla kort av min svärmor. Det är alltså inte min släkt utan min mans släkt som finns med här. Han förstår nog inte hur jag kan älska detta kort så ändå. På kortet finns hans mormors mor, mormor med syskon och stalldrängarna med. Mormors mor blev tidigt änka och styrde sedan gården med hjärnhand. En av drängarna på fotot är troligtvis Harry Martinsson, en av våra största författare. Han jobbade på gården som ung och har skrivit om just denna gård och dess personligheter i någon av sina böcker. Har glömt vilken... Men jag ska definitivt läsa den. Spännande, eller hur?
Jag har turen att ha en svärmor som ständigt ärver en massa gamla trevliga ting och sedan inte vet vad hon ska göra av dem... Eller, rättare sagt, hon vet att det alltid finns någon som tacksamt tar emot det; JAG! Oftast behöver sakerna fixas till en aning, åtminstone målas och slipas. De senaste tingen jag har renoverat är en träbricka och en piedestal. Båda var i omålat furu och såg rätt anskrämliga ut. Som vanligt blev sambon förfärad när hans mamma ville efterskänka sakerna till oss (mig...) och som vanligt såg jag potentialen. Tyvärr har jag inga "före-bilder" men här får ni se "efter-bilderna". Tror visst att en liten kaktjuv vill förstöra mitt brick-stilleben... 
